För många precis som undertecknad var det säkert ett bra tillfälle att kombinera familjesemestern med att premiärspringa en orienteringsbana på denna flacka ö.

Att orientera på Gotland är ju vida känt för att vara en extra utmaning; inga höjder att läsa på, stenar och punkthöjder som bara når upp till knäna och grönområden som oftast är ogenomträngliga. Denna 2:a etapp av 3 var terrängen nästan befriad från grönområden, det var desto mer öppna sankmarker, öppna gläntor och öppna ängsmarker som flöt ihop i en enda sörja.

För undertecknad så började det lite trevande men stabilt men blev lite väl naiv och självsäker till en kontroll så istället för att vara stupsäker på sista säkra blev det en chansning att läsa in sig..det kunde man glömma...läsa in sig när allt ser likadant ut är som lögn i... Se kartan för Ö8-banan där det även blev en extra loop när det blev för svårt att skilja på de öppna markerna.

Kort sagt, det krävs en helt annan teknik för att klara av att orientera säkert och snabbt på Gotland när man är van med höjder och stora stenar att läsa in sig på i vanliga fall.

För övrigt blev det miniknat för äldsta sonen och en annan öppenbana för frun (Christina), även Magnus Axelsson sågs springa i riktig tävlingsklass (H50).

För resultat se http://eventor.orientering.se/Events/Show/3826